30.
Ett allvarligt problem jag har är att jag drar mig för att ringa samtal. Nu pratar jag inte om när jag ska ringa till mina bästa vänner och prata bort 30-50 minuter, nej utan när jag ringer i en roll som välgörenhetsorganisations-person. Jag blir på riktigt en sämre projektledare när jag ska ringa och förklara ett event istället för om jag skulle haft en powerpointpresentation då jag förmodligen hade vart grym.
Det har heller ingenting med folkskygghet att göra, tvärtom - jag älskar människor så till den grad att jag kan tycka att det blir riktigt trevligt att tala i telefon när man väl har fått kontakt med personen i fråga. Det är bara den första minuten som egentligen är jobbig.
Jag undrar vad telefonen gör med mig. Ärr det för att jag inte kan se in i en persons ögon medan jag pratar? Blir jag nervös för att jag tror att de ska tycka att mina planer är knäppa?
Vet inte, men en sak vet jag - jag gillar direktkontakt, IRL som de yngre säger.
Har ni några tips på hur jag ska börja älska den första minuten i ett samtal med en, för mig, okänd person?
Amanda visar upp mitt häftiga skal som gör det liiiite lättare att prata i telefon.
Kommentarer
Trackback